Enligt FN:s rekommendationer borde varje människa ha
tillgång till minst 20 liter rent vatten om dagen, på högst 15 minuters
promenadavstånd från sitt hem. Tyvärr är det inte så för väldigt många
människor.
I Etiopien hade endast 38 procent av befolkningen tillgång till
rent vatten under 2008, enligt WHO. Det är rimligt att anta att siffran har
stigit under de senaste åren, men fortfarande lider fler än hälften brist på
rent vatten. Närmare 98 procent av de som bor i städer har tillgång till rent vatten. De flesta etiopier lever dock på landsbygden och där är det endast 26 procent.
Vattenkällorna är förorenade
Bara en liten del får sitt vatten från vattenledningar eller borrade brunnar. Resten tvingas att dricka från floder, bäckar, sjöar och till och med vattenpölar för att
överleva. Dessa vattenkällor är ofta förorenade och djur kan ofta ses urinera
uppströms i samma vatten som folk sedan samlar in lägre ner. Ofta används samma
vattenkälla också till bland annat hygien, disk, och klädtvätt. På det sättet
sprider sig bakterier, tarmparasiter och andra sjukdomsalstrare. Andelen som
har tillgång till välutbyggda saniteter är ännu färre än de som har tillgång
till rent vatten. I hela landet är det endast 12 procent av befolkningen. Bristen på
latriner leder till att människor uträttar sina behov i naturen på landsbygden,
eller i rännstenen eller avloppsdiken i storstädernas slumområden. Regnvatten
leder avföringen till brunnar och andra vattenkällor. Mänsklig avföring är
livsfarlig. Den innehåller mängder med skadliga bakterier, virus och parasiter.
I Etiopien dör de flesta barn på grund av brist på rent dricksvatten, för få
toaletter och för lite kunskap om hygien. Uppskattningsvis dör 250 000 barn
varje år i Etiopien för att de har druckit orent vatten.
En lång och farlig färd
Ytterligare ett problem är att etiopierna tvingas ägna flera
timmar om dagen åt att hämta det förorenade vattnet. Det är oftast kvinnornas
uppgift att hämta vatten till familjen. På grund av att arbetet är tidskrävande
tvingas många flickor att stanna hemma från skolan för att kunna hjälpa till. Arbetet
är tungt och farligt. På färden riskerar flickorna och kvinnorna bland annat att
bli skadade och våldtagna. Tiden som går åt att hämta vatten skulle kunna
användas till något annat. Det vore bättre om flickorna använde tiden till
skolgång och kvinnorna den till jordbruk, till att handla eller att ta hand om
sina anhöriga och sin närmiljö. Det skulle få nationalekonomin att gå framåt.
Således skapar orent vatten inte bara problem i form av sjukdomar, utan det hindrar även människor från att gå i skolan, ta hand om familjen och arbeta med annat som skulle ha gett dem mer inkomster. Förorenat vatten förstör människors hälsa, möjligheter och framtid.
Diagram från www.landguiden.se
Emma Ahlex, 2012-03-04
